Saltstraumen

Saltströmmen (no. Saltstraumen) är världens starkaste tidvattenström och flyter mellan öarna Knaplundøya och Straumøya cirka 30 km söder om Bodø i Nord-Norge.

Den förbinder Ytre Saltenfjord med Skjerstadfjorden (Indre Saltenfjord). Strömmen uppstår när tidvatten förflyttas mellan de båda fjordarna. Strömmen är 3 km lång och på det smalaste stället bara 150 m bred. 

Strömmens maximala hastighet är omkring 22 knop (40 km/t). Fartyg kan passera Saltstraumen under cirka 2 timmar efter varje ebb och flod.

Vid nipflod passerar under cirka sex timmar 372 miljoner kubikmeter vatten genom en 150 meter bred och 31 meter djup passage.

 Höjdskillnaden på havsytan mellan in- och utsidan av det smala sundet kan då vara så mycket som 1 meter, och så kallad bore uppstår.

Saltströmmen har av National Geographic blivit utsedd till en av världens bästa platser för sportdykning. Orsaken till detta är det mycket artrika växt- och djurlivet i strömmen. Många fiskare besöker av samma anledning platsen.

Lindesnes

Lindesnes är den enda fyren i Norge som fortsatt är bemannad med fyrvaktare.

Det är på denna plats, där det blåser kuling under 265 av årets dagar, som fyrvaktaren Kjell Olsen arbetar.

Lindesnes udde ligger vid Skagerrak cirka 21 km sydväst om huvudorten Vigeland och endast cirka 25 väster om Odden.

På udden finns även den cirka 16 m höga fyren Lindesnes fyrstasjon.

Förvaltningsmässigt ingår området i Lindesnes kommun i Vest-Agder fylke.

Det råder en viss oenighet om huruvida Odden och inte Lindesnes ska betraktas som Norges sydligaste fastlandspunkt, då Lindesnes efter byggandet av Spangereidkanalen även kan betraktas som en ö.

Film

Fägelräkningen

Folkets fågelräkning är över för denna gång. Som vanligt slogs rekord i antal rapporter. Och som alla tidigare år så var det lövsångaren som knep förstaplatsen.

Tvåan var däremot ny, kondoren passerade bofinken med god marginal.

Ornitologerna fattar ingenting, många är i chock, några samlas i krisgrupper och ältar frågan. Men folket har sagt sitt.

Narurhistoriska riksmuseets servrar gick ned när resultatet av fågelräkningen blev känt, och chefsornitologen har gjort sig oanträffbar. Ingen i hans omgivning vill heller ge synpunkter på den sensationella tvåan.

Museet hänvisar till experter på Ottenby fågelstation, men där kommenterar man numer bara finkar, tättingar och mesar. De säger samtidigt att det ju är den vanligaste fågeln - ettan, som är intressant. - Övriga fåglar längre ned på listan kommer och går.

Fast kondoren är ju helt ny på listan, säger vi.

Experten rör ihop begreppen, yrar lite och säger att han är tagen på sängen, men att placeringen kan vara en felräkning, att samma fågel räknats både 4 och 5 gånger. Men som sagt, de uttalar sig egentligen bara om finkar och annat smått.

När vi slutligen får kontakt med Naturvårdsverket, säger de myndigt att kondoren inte finns, åtminstone inte här uppe hos oss. Att folkets rapporter inte går att lita på och att det hela ska ses som ett jättelikt hobbyprojekt för allmogen.

Som terapi, som håller folk sysselsatta, så att de inte hittar på något djävulskap.

Tvåan - kondoren, finns inte.